Gladioler

Gladioler är örter tillhörandes Sabelliljesläktet (Gladiolus), vilket i sin tur ingår i familjen Irisväxter. Det finns ungefär 300 beskrivna arter i Gladiolus. Alla är perenner som bildar en rotknöl. Efter växtsäsongens slut vissnar plantan ovan jord ned, men knölen under jord överlever och en ny planta skjuter upp nästa växtsäsong. I Sverige kan man behöva gräva upp och ta in knölen, för att förhindra att den fryser sönder under vintern. Knölen bör förvaras mörkt, svalt och frostfritt tills det är dags att väcka den till liv igen.

Det finns idag ett enormt utbud av gladioler i handeln, och de varierar rejält vad gäller faktorer som höjd, blomfärger och blomkonfiguration. Ett utmärkande drag som delas av många gladioler är att rotknölen producerar ett hög, pampig stjälk och blommorna utvecklas på toppen av den. Blommorna kan vara allt från ganska enkla till mycket extravaganta.

Förutom arterna finns det också hybrider och hybridkultivarer i handeln, så det finns massor att utforska. Det går till exempel att välja gladioler med extra lång blomningstid som fortsätter blomma under hela sensommaren.

Gladioler fungerar också utmärkt som snittblommor och kan fås att överleva länge i en vas med vatten. Om du vill klipp av och ta in en blomstängel från trädgården, vänta tills de nedersta blommorna har börjat slå ut.

Tre av de vanligaste hybridgrupperna i handeln är Primulusgladioler (G. Primulus-Gruppen), Dvärggladioler (G. Nanus-Gruppen) och Storblommiga gladioler (G. ×hortulanus Storblommiga Gruppen). Alla tre har skapats genom att man korsat minst fyra olika arter med varandra och sedan valt ut kultivarer att odla vidare på.

En majoritet av arterna i släktet Gladiolus är diploida och har 30 kromosomer (2n = 30). Det finns dock undantag, till exmepel gruppen G. ×hortulanus Storblommiga Gruppen där plantorna är tetraploider med 60 kromosomer (2n = 4x = 60). De viktigaste föräldraarten för den Storblommiga Gruppen är Gladiolus daleni, som är tetraploid.

Exempel på arter, hybrider och grupper som är vanliga i handeln

Arter och underarter

• Doftlilja (G. Murielae)
• Kärrsabellilja (G. palustris)
• Mörkröd sabellilja (G. Illyricus)
• Rysk sabellilja (G. imbricatus)
• Småblommig sabellilja (G. communis)
  • Tätblommig sabellilja (G. communis subsp. byzantinus)
• Tidig sabellilja (G. italicus)

Hybrider

• Brudgladiol (G. ×colvillei)
• Gladiol (G. ×hortulanus)

Grupper

• Dvärggladioler (G. Nanus-Gruppen)
  • Fjärilsgladioler (G. ×hortulanus Fjärilsblommiga Gruppen)
• Grengladioler (G. Ramosus-Gruppen)
• Holländsk gladiol (G. Tubergenii-Gruppen)
• Primulusgladioler (G. Primulus-Gruppen)
  • Storblommiga gladioler (G. ×hortulanus Storblommiga Gruppen)

Populära Gladioler

Gladiol (Gladiolus ×hortulanus)

Detta är en komplex hybrid som skapats med hjälp av flera olika afrikanska arter, inklusive  G. cruentus, G. dalenii, G. oppositiflorus och G. papilio.

Det finns ett stort antal sorter att välja mellan i handeln och de brukar delas in i tre övergripande kategorier:

• Storblommiga gruppen av gladioler. Medlemmar av denna grupp blir upp till 120 cm höga och får stora blommor. Blommorna är ofta starkt färgade och formar täta ax.
• Fjärilsblommiga gruppen av gladioler. Dessa plantor kallas även för fjärilsgladioler. Blommorna är lite mindre än hos den storblommiga gruppen, och vanligen har svalget en starkare färg än vad hyllebladen i övrigt uppvisar. Fjärilsblommiga gladioler blir 70-120 cm höga.
• Glamini-gruppen. Dessa gladioler ligger någonstans mellan storblommiga gladioler och fjärilsblommiga gladioler, och har drag av bägge kategorierna.

Doftlilja (Gladiolus murielae)

Doftliljan är en populär trädgårdsväxt i Sverige, men den klarar inte av våra vintrar så man måste ta in läkarna på hösten och sätta ut den igen inför nästa säsong. Förvara lökarna svalt med frostfritt.

Doftliljan kommer ursprungligen från tropiska Afrika, där den växer från Etiopien till Burundi och Moçambique. Den gillar att växa i gräslandskap och förekommer från cirka 1200 m till 2500 m över havet.

Som namnet antyder är blommorna väldoftande. De sitter i ett ensidigt ax, medan kalkbladen är förenade vid basen och bildar en lång, rödtonat blompip. Kronan är vit (ibland med purpurbruna basfläckar) och har utbredda flikar.

Eftersom doftliljan luktar så gott placerar man den gärna där man kommer att tillbringa mycket tid, till exempel på en uteplats. I Sverige gillar den soliga och vindskyddade lägen.

Det vetenskapliga namnet G. murielae beror på att mannen som samlade in arten så den kunde beskrivas vetenskapligt var gift med en kvinna vid namn Muriel. De förekommer att doftliljan säljs under sitt gamla namn Acidanthera bicolor, ibland med ´Murielae´ skrivet efter artnamnet så att den ger sken av att vara en kultivar av A. bicolor.

Gladiolus dalenii

Det här är en av de gladioler som har det största utbredningsområdet, och vi hittar den i stora delar av Afrika och in i västra Asien. Inom växthandeln har den använts för att ta fram många olika storblommiga hybrider.

G. dalenii producerar fem höga blomstjälkar vars blommor som går i gult och rött. Det är vanligt att basfärgen är gul och dekorerad med röda sträck.

Vid odling rekommenderas en solig och skyddad plats. Jorden bör vara neutral eller milt sur (inte under pH 6.5).

Gladiolus mariae

G. mariae är en nykomling i släktet Gladoilus eftersom den inte beskrevs vetenskapligt förrän år 2019. Den har ett mycket begränsat utbredningsområde och har bara hittats på två berg i Kounounkan Forest Reserve, ett naturskyddsområde i det västafrikanska landet Guinea. Den kan bli upp till 160 cm hög och producera upp till sex stycken orangea blommor.

Naturligt utbredningsområde och habitat

Det finns i skrivande stund över 300 beskrivna arter i släktet Gladiolus. Den allra största artrikedomen hittar vi i Sydafrika, närmare bestämt i Kaps floraregion där Medelhavsklimat råder. Ungefär 260 av de beskrivna arterna av Gladiolus är endemiska till Sydafrika, medan cirka 75 arter kommer från tropiska Afrika. Euroasien har bara kring tio beskrivna arter. I Euroasien omfattar utbredningsområdet västra och centrala Europa, Medelhavsregionen och sydvästra och centrala Asien.

Beskrivning

Knölen

Gladioler har runda, symetriska rotknölar som skyddas av flera lager av bruna, firbrösa höljen.

Blad

Kring blomstängeln bildas mala, svärdsformade blad. Det kortaste bladet är en katafyll.

Att bladen är svärdsformade är vad som har gett släktet namnet Gladiolus. Gladiolus är en diminutivform av gladius, det latinska ordet för svärd. På svenska kallas de sabelliljor av samma orsak, och på engelska förekommer namnet sword lillies.

Blomning

Blomstänglarna är stora och producerar ett ensidigt ax som kan innehålla många blommor. Varje blomma omges av stödblad. Hyllebladen är sammanvuxna vid basen och bildar en blompip. Kronan är asymetrisk: de tre översta flikarna är större än de tre nedersta.

Det finns både hondelar och handelar i samma blomma: tre ståndare och en pistill med tre grenar.

Hos de rena arterna varierar blommornas storlek från pyttesmå till cirka 4 cm i diameter. I handeln finns odlingsformer som har betydligt större blommor än så, och som är resultatet av lång tids hybridisering och selektering.

Det finns väldigt många blomfärger, nyanser, kombinationer och mönster att välja mellan i handeln, till exempel gräddvitt, orange, röd, rosa, ljuslila eller mörkt gredelin.

Frukt

Frukten är en frökapsel med tre rum och massor av frön.

Skötselråd för gladioler

Härdighet

I Sverige bör man gräva upp knölarna och ta in dem till en sval men frostfri plats innan det blir kallt, annars är risken hög att de fryser sönder under vintern.

Det finns dock vissa arter och hybrider som är extra tåliga mot kyla, framförallt arter som växer på hög höjd i Europa eller Afrika. Hybrider ur gruppen ´Nanus´ är också kända för att ha knölar som kan klara av låga temperaturer, i vissa fall ned till – 25 grader C. Detta förutsätter vanligen att jorden är torr när den fryser och håller sig torr vintern igenom.

Jordmån

Som de flesta andra växter som får underjordiska lökar eller knölar vill gladioler har jord som dränerar väl, annars kan knölen ruttna. Detta innebär dock inte att den vill stå i snustorr jord. Det behöver finnas fukt i jorden utan att det blir blött; att uppnå en god balans är viktigt.

Trädgårdsjord är vanligen inte näringsrik nog för att vara optimal för gladioler, så tillför näring.

Vattning

Gladioler behöver vanligen vattning för att klara sig genom torra delar av växtsäsongen.

Att plantera gladioler

Plantera knölarna på cirka 5-7 centimeters djup.

• I kalla klimat kan det vara bra att förodla gladioler i krukor inomhus, så att de hinner komma upp en bit innan du planterar ut dem i trädgården.
• Det går att fröså gladioler, men räkna med att det tar flera år innan de blir redo att blomma för första gången.

Stöttning

Om du misstänker att gladiolen kan komma att behöva stöttning, sätt det på plats i god tid – vänta inte tills plantan börjar få problem.

Att ha gladioler i kruka

Kontrollera i förväg hur pass hög och topp-tung gladiolen förväntas bli. De är viktigt att välja en kruka som är tillräckligt tung och stabil för att ge gladiolen det stöd den behöver. Du kan också behöva stadga upp blomstjälken, särskilt om det är blåsigt där krukan står.

Det är viktigt att överflödigt vatten kan dräneras bort, så att det inte blir för blött i krukan. Vanliga rekommendationer om att ha flera dräneringshål i innerkrukan gäller. Man kan bottna med ett decimetertjock lager lecakulor för att minska risken för röta ytterligare. Som alltid är det viktigt att själva jorden också är väldränerande.

Övervintring

Vi rekommenderar inte att man låter knölarna vara utomhus under den kalla årstiden i Sverige, eftersom risken är hög att de fryser sönder. (Risken är extra hög om jorden inte dränerar tillräckligt väl.) Gräv upp knölarna i god tid och förvara dem i mörker på plats som är sval med frostfri. Följer man rekommendationerna för vinterförvaring av dahliaknölar brukar det gå bra även för gladiolusknölar.

Tips!

• Om möjigt, låt bladen vissna ned innan du gräver upp rotknölarna.
• Om du upptäcker att plantan har producerat små sidoknölar, ta vara på dem också, för de kan också ge nya plantor. Det kan dock ta flera år innan de blommar för första gången.
• Om du gräver upp en klump av många knölar, separera dem till flera plantor – det brukar hålla gladiolerna i bättre skick.

Ekologi

Sydafrika tros vara epicentrum för utvecklingen av gladioler och där pollinerades arterna ursprungligen av långtungade bin tillhörande tribusen Anthophorini. Sedan dess har släktet utvecklats i olika riktningar och det finns numera arter som kan pollineras av till exempel solfåglar (Nectariniidae), nattflyn (Noctuidae) och svärmare (Sphingidae). Många av de storblommiga hybrider som odlas i europeiska trädgårdar kan pollineras av små getingar. Det händer också att den större dagsvärmaren, som förekommer i Sverige under sommaren, suger nektar från gladiolus. Detta är en mycket stor fjäril som kan hovra i luften och ger i från sig ett surrande ljud, ungefär som en kolibri.