.
Violtulpan (Tulipa humilis) är en vild av tulpan som är hemmahörandes i delar av västra Asien, men som även brukar fungera bra som trädgårdsblomma här i Sverige. I naturen växer den ofta på steniga bergssluttningar, så har man ett stenparti eller en backe i trädgården som dränerar mycket väl är violtulpan ett exempel på en blomma som kan trivas bra där. En sådan miljö är dock inte något krav utan violtulpaner kan trivas även i vanliga rabatter och krukor så länge dräneringen är god nog.
Den vilda versionen av violtulpan blommar vanligen i rosa eller lila med gult vid basen av foderbladen, men det finns en hel del variation inom arten både vad gäller storlek och utseende på blommorna. Det finns till exempel vilda violtulpaner där basen av foderbladen går i blått eller blåsvart istället för gult.
Förutom den vilda versionen av violtulpan går det också att köpa odlingssorter i handeln, till exempel ’Eastern Star’ som blommar i magentarosa med kanariegult centrum och ’Lilliput’ som blommar i rött med ett lila centrum och ofta får fler än en blomma per blomstjälk. Ett exempel på en sort som blivit populär i Sverige är den lilla tulpanen ’Persian Pearl’ som blommar i lilarosa med gult centrum och sällan blir högre än någon decimeter. Den odlas både på friland och i krukor.
När man letar efter violtulpaner i handeln är det bra att veta att den här arten är känd under flera olika synonymer, bland annat T. aucherinana och T. pulchella. Den kan därför dyka upp med lite olika märkningar i trädgårdsbutiker. I Storbritannien är det till exempel fortfarande mycket vanligt att den märks T. aucherinana och kallas för Aucher’s tulip, och det är under det namnet som den har erhållit utmärkelsen The Royal Horticultural Society’s Award of Garden Merit.
Det förekommer också att olika geografiska populationer listas som varieteter, till exempel genom att man skiljer på Tulipa humilis var. humilis, Tulipa humilis var. puchella,Tulipa humilis var. aucheriana, Tulipa humilis var. violacea, osv. Utifrån dessa varieteter har olika odlingsformsgrupper skapats för trädgårdsodling; Puchella-gruppen, Violacea-gruppen, med flera.
Den här arten är hemmahörandes i delar av västra Asien. Utbredningsområdet sträcker sig från sydöstra Turkiet till norra och västra Iran, genom de norra delarna av Irak och in i Azerbajdzjan. Den förekommer till exempel i Syrien, Libanon, Israel och delar av kaukasusregionen.
Den typiska miljön för violtulpaner är steniga bergssluttningar på hög höjd och violtulpaner kan växa nära snögränsen uppe i bergen.
Som nämnts ovan finns det stor utseendevariation inom arten. I Iran och Syren är det till exempel vanligt med små, rosa sjärnformade blommor där det gula området inte är väldefinierat. När man talar om varieteten Tulipa humilis var. aucheriana brukar man avse denna population. I Turkiet finns en slags violtulpaner som får tegelröda blommor och kallas Tulipa humilis var. kurdica, och Turkiet är också hem åt Tulipa humilis var. pulchella som blommar i lila-cerize och pryds av ett blåsvart område vid basen. Om vi rör oss öster ut in i Iran och Azerbaijan finner vi Tulipa humilis var. violacea som får djuplila eller djupt lilaröda blommor med svart vid basen, och som har lila eller lilasvarta filament.
Den vilda violtulpanen är bra på att producera nya lökar och brukar återkomma år efter år på samma växtplats. Köper man en odlingssort är det bra att kolla upp i förväg vad som gäller för den vad gäller förmågan att återkomma.
Storleken varierar mellan de olika populationerna och odlingssorterna, men det är ovanligt att de blir högre än 25 cm och många håller sig betydligt lägre än så.
Bladen är grågröna.
Precis som många andra vilda arter av tulpan producerar violtulpanen blommor som ger ett enkelt och vilt intryckt. Blommorna är stjärnformade och blomfärgerna beror på vilken population eller odlingssort man planterar. Rosa eller lila med ett gult centrum är vanligt i handeln.
Blomningen brukar ske i mitten av våren.
Blommorna doftar sött, fast med en ovanlig ton av jord och lera i bakgrunden.
Ett soligt läge rekommenderas.
Det är viktigt att jorden dränerar väl. Violtulpaner brukar uppskatta grusig jord och kan med fördel planteras i grusiga stenpartier. Ett stenparti är dock inte nödvändigt så länge man säkerställer god dränering på något vis. I naturen förkommer violtulpaner framförallt på steniga bergssluttningar där överflödigt vatten tenderar att dränera iväg snabbt.
Violtulpanlökar brukar man plantera på sensommaren och hösten, från och med augusti till minst en vecka innan kälen går i marken. Eftersom det är svårt att förutsäga exakt när kälen kommer att slå till är det bra att vara ut i god tid.
Om du inte vill att blommorna ska gå i frö kan du ta bort dem när de börjar vissna, då lägger plantan inte någon energi på att producera frön.
Klipp inte bort de gröna bladen förrän de vissnat ned helt. Klipper man bort dem så snart de börjar se lite ledsna ut minskar man mängden näring som hinner gå ned i löken och detta är negativt för blomningen nästa vår.
Precis som andra tulpaner bör violtulpaner inte förtäras eftersom de är giftiga för människan och vissa djur. I löken är giftet extra koncentrerat. För mer information, kontakta Giftinformationscentralen.