Akleja – Aquilegia vulgaris

Akleja odlades ursprungligen i klosterträdgårdarna med Sverige fortfarande var ett katolskt land, och därifrån spred sig traditionen att hålla akleja både som prydnadsväxt och medicinalväxt. Idag planterar vi gärna akleja där vi vill få känslan av gammal traditionell trädgård, oavsett om det rör sig om ett litet sommartorp eller pampig gammal herrgård. Vill man göra om sin strikta och småtråkiga villaträdgård till en mer fantasieggande miljö som också gynnar de pollinerande insekterna är akleja också till stor hjälp på vägen. Det finns till exempel prisvärda blandpåsar av akleja att köpa i trädgårdshandeln så att man snabbt kan få till mer variation utan att spräcka budgeten.

Aklejorna kommer tillbaka från roten år efter år, och de brukar dessutom vara fina på att fröså sig själva. De korsar sig lite hur som helst med varandra i trädgården, så plötsligt kan man få upp överraskande aklejor som inte riktigt ser ut som sina föräldrar utan till exempel blommar i en annan färgkombination. Vill man försäkra sig om att detta inte ska ske måste man klippa av blommorna efter blomningen varje år så att de inte hinner gå i frö. För de flesta trädgårdsodlare är det dock tvärt om en trevlig bonus att varje års uppvisning av akleja kan skilja sig något från den förra.

Akleja (Aquilegia vulgaris) är en av ungefär 75 beskrivna arter i Aklejsläktet (Aquilegia), vilket i sin tur hör till familjen Ranunkelväxter (Ranunculaceae). Alla växer i detta släkte är upprätta perenner vars naturliga miljö är ängar, lundar och liknande habitat på norra halvklotet. Flera arter ur Aklejsläktet har blivit populära trädgårdsväxter och gett upphov till många kultivarer, och Aquilegia vulgaris är en av dem.

Exempel på underater och kultivarer av Aquilegia vulgaris

Den här arten har varit en populär trädgårdsväxt sedan långt tillbaka, har gett upphov till många olika kultivarer och har varit med i skapandet av vissa omtyckta hybrider.

Dubbelkolla alltid vad det är du köper, så att du vet vad som gäller när det kommer till faktorer som utseende, maximal höjd, vinterhärdighet och skötselråd. Det går till exempel att hitta både enkelblommande och dubbelblommande aklejor, och många olika blomfärger och blomfärgskombinationer.

Vissa kultivarer är kortlivade och bör behandlas som tvååriga örter snarare än perenner.

Här är några exempel på vad du kan hitta i trädgårdshandeln:

• ’Pretty Bonnets’ som blommar i nyanser av blå, lila, rosa och vitt
• ’Clematiflora’ som utmärker sig genom att få stående blommor.
• ’Nivea’, som får vita blommor
• Barlow-serien av aklejor: ’Black Barlow’, ’Christa Barlow’, ‘Nora Barlow’ och ’Rose Barlow’. Black Barlow får blommor som är mörkt brunlila snarare än svarta/mörkblå. Nora Barlow får karminröda blommor med gräddvita spetsar.
• ´William Guinness` som får mycket mörkt purpurfärgade blommor med vit krage.
• Hallonaklejan. Den räknas av vissa källor som en variant (Aquilegia vulgaris var. flore-pleno) och av andra som en underart (Aquilegia vulgaris flora-plena)). Det förekommer också att den dyker upp i trädgårdshandeln märkt som kultivar. Hallonaklejan får tätt fyllda blommor, och är tillgänglig i flera olika blomfärger, inklusive vit, rosavit, rosa, ljusblå och mörkblå.
• Klematisaklejan, Aquilegia vulgaris var. clematiflora, vars uppåtsträvande blommor påminner om klematisens. En intressant kultivar av denna är `Green Apples´ som är en grön, dubbelblommande klematisakleja.

Om vildformen av Aquilegia vulgaris

Beskrivning

• Aklejan kan bli uppemot 120 cm hög, men brukar hålla sig under 80 cm i Sverige. Precis som övriga arter i släktet är Aquilegia vulgaris en flerårig, upprätt ört med greniga stjälkar. Växten formar en söt liten tuva med små grågröna blad, som pryder sin plats även efter blomsäsongen. Bladen är strödda. Det finns rundade småblad med naggad kant och lågt sittande långskaftade blad.
• Blommorna är skira, eleganta och klockformade, och sitter horisontellt eller nickande. Blomningen sker i början av sommaren.
• Blomman har tio hylleblad: fem inre och fem yttre. Hyllets båda kransar har ungefär samma färg. Den vanligaste färgen är mörkblå; ljusröd eller vit är mer ovanligt. Hyllets båda kransar skiljer sig åt vad gäller formen. Det yttre hyllet fungerar ungefär som foderblad, medan det inre är mer som kronblad.
• På blommans baksida sitter en uppsättning blad som kallas för sporrar. De är formade som korta eller långa rör, och hjälper till att skapa det typiska akleja-utseendet. Långt in i sporren finns blommans nektar.
• Hos akleja är de innersta ståndarna sterila och ombildade till staminodier, ett slags tunna fjäll som skyddar fuktanlagen.
• Blomman producerar fem småfrukter (fröhus) med många frön i varje. Fröna är blanka.

Utbredningsområde och habitat

Den här arten förekommer i stora delar av Europa, plus Kaukasien i gränsområdet mellan Europa och Asien, och i Sibirien. Den har också introducerats av människan till andra delar av världen och förvildat sig där, bland annat nordöstra Asien, Nordamerika och Sydamerika.

Är det här en svensk art?

Det här är inte en svensk art, men den har funnits här länge. Katolska munkar importerade arten till Sverige från tyska klosterträdgårdar, eftersom den var en viktig medicinalväxt. Idag växer det akleja i södra och mellersta Sverige, upp till Dalarna, men den är sällsynt. När den förekommer är det ofta i anslutning till någon gammal gård, klosterbyggnad, park eller liknande. Akleja frösår sig och kan finnas kvar på en plats långt efter att byggnaderna har övergetts och blivit ruiner. Hjortdjur brukar lämna den ifred och inte äta upp den.

Namnet akleja är en försvenskning av Aquilegia. Alternativa namn på svenska är åkerleja, tyska klockor, älvahandske, duvblomma och duva-drar-vagn. Blommans baksida kan med lite fantasi påminna om fem fåglar som sitter i ring med näbbarna inåt.

Ekologi

Akleja producerar nektar och uppskattas av humlor. Det är få pollinerande insekter som kan nå tillräckligt långt in i den djupa sporren, men humlan kan med hjälp av sin extra långa tunga.

Medicinalväxt

Som nämnts ovan introducerades aklejan till Sverige av katolska munkar som odlade den som medicinalväxt i klosterträdgårdarna. Det finns en lång tradition av att använda akleja för att behandla sår. Både blad, blommor, frön och rötter har använts.

Viktigt: Alla delar av aklejan innehåller gift och försiktighet rekommenderas.

Akleja innehåller bland annat blåsyra och bör inte förtäras eller på annat vis användas invertes. Fröna är särskilt farliga. Blad och blommor är inte lika kraftfulla och en vuxen person kan vanligen få i sig några få utan att drabbas av symptom. I högre dos finns risk för diarré, yrsel och problem med andningen. Det finns obekräftade rapporter om att man också kan drabbas av förgiftningssymptom om man inandas krossade frön eller absorberar olja från växten.

Att ha akleja i trädgården

Odlingszon

Förvildade aklejor brukar vi inte se norr om Dalarna, men trädgårdsodlade brukar klara sig längre upp än så. Det finns aklejor som klarar sig till och med i odlingszon åtta, vilket innebär att de kan växa på platser som Kiruna och Jukkasjärvi långt upp i norr.

Läge

Aklejor trivs i både sol och halvskugga.

Plantering

Man kan fröså akleja eller köpa en rot.

Bra att veta är att vissa fröer kan vara lite knepiga och ligga flera år och vänta i jorden innan de plötsligt bestämmer sig för att komma upp, så misströsta inte. Detta är också varför akleja har en tendens att dyka upp ”ur tomma intet” när man köper en gammal bortglömd trädgård och börjar rensa bort kvävande ris och sly från den. Akleja har sedan mycket länge växt på ängar och i hagar där betande djur eller den årliga ängsslåttern har hindrat träd och buskar från att ta över marken.

Om du inte gillar ovissheten kan du fröså dina aklejor innomhus tidigt på säsongen, och sedan plantera ut dem. Vissa kultivarer är extra snabba och hinner blomma redan första säsongen efter sådd, men att första blomningen kommer under andra säsongen är mer vanligt.

Jordmån

Helt vanlig trädgårdsjord brukar fungera fint.

Skötsel

• Akleja kräver knapp något omvårdnad alls i trädgården, så länge man hindrar andra växter från att ta över marken.
• Efter blomningen bladen ganska snabbt övergå i rött till rostbrunt, särskilt om vädret är varmt och torrt. Du kan klippa ned hela plantan om du vill, så växer en ny grön tuva upp. (Vattna gärna för att hjälpa aklejan.) Ibland blir det till och med en andra (inte lika kraftig) blomning.

Frön

För att fröna ska kunna gro behöver blommorna få sitta kvar och gå i frö, och fröna behöver få utvecklas. När de är redo kommer de torra kapslarna att spricka upp så att de mogna fröna kan spridas.

Andra arter av Aquilegia

Aquilegia vulgaris är den absolut vanligaste Aquilegia-arten i Norden, men det finns även andra intressanta arter, hybrider och kultivarer att utforska för den som så vill. Man kan till exempel köpa en påse blandade pastellaklejor, Aquilegia x cultorum, och därmed få diverse korsningar mellan olika aklejor. Tänk dock på att härdigheten varierar – inte alla klarar sig i de högre odlingszonerna i Sverige. Den fullvuxna höjden varierar också, liksom blomfärgerna. ´Songbird Bluebird´ har till exempel himmelsblå blommor med vit krage medan ´Songbird Robin´ har rosenröda blommor med vit krage, och bägge brukar hålla sig kring 40 centimeters höjd. Betydligt högre blir ´McKana Giant´ med sina 75 cm och denna akleja får också extralånga sporrar.

Vill man vara säker på att få en akleja som kan hantera tuffa vintrar är arten Scharlakansakleja, Aquilegia canadensis, ett bättre val. Den växer vild i Kanada och är anpassad efter kanadensiska klimatförhållanden. Blommorna är iögonfallande eldröda och gula, med tätt inböjda sporrar. Som namnet antyder är Alpaklejan, Aquilegia alpina, också en art som klarar av rejäla vintrar. Den får stora blå blommor och brukar inte bli högre än 35-45 cm.

Behöver du en extra liten akleja, till exempel för ett stenparti med låga växter? Japansk akleja, Aquilegia flabellata, blir inte högre än 15 cm och blommar i nyanser av blått, rosa och vitt.

Det här är bara några få exempel på vad aklejasläktet har att erbjuda, så om du gillar aklejor finns det mycket att utforska och prova på.