.
Växterna i Dahliasläktet (Dahlia) växer vilda i tropiska och subtropiska delar av Nord-, Syd- och Centralamerika. Den största artrikedomen hittar vi i Mexiko, och dahlia utropades till Mexicos nationalblomma år 1963. Aztekerna odlade dahlior som mat- och medicinalväxt och åt deras rotknölar, men denna tradition dog mer eller mindre ut efter den spanska erövningen. Det gjordes dock några försök att introducera dahliaknölar som mat i Europa, men det fick aldrig något stort genomslag.
Numera hålls dahlior huvudsakligen som prydnadsblommor runt om i världen, inklusive Sverige. Dahlior är perenner, men i Sverige och länder med liknande klimat är det vanligare att man odlar dem som ettåriga växter och planterar nya i trädgården varje år. De klarar nämligen inte av frost. Vill man övervintra dem behöver man ta in rotknölen och förvara den svalt men frostfritt under den kalla årstiden. I vissa områden där det nätt och jämnt blir frost kan det fungera att plantera rotknölarna på 15 centimeters djup, men det skyddar förstås bara så länge tjälen inte når så djupt i jorden.
Som snittblomma är dahliorna berömda för att överleva länge i en vas, om omständigheterna i övrigt är goda.
Dahlior är hemmahörandes i södra Nordamerika, Centralamerika och norra Sydamerika. Den största artrikedomen hittar vi i Mexiko. En av de arter som lever längst söder ut är D. imperialis, som växer vild hela vägen från Mexiko i Nordamerika till Colombia och Ecuador i Sydamerika.
Den typiska miljön för dahlior är höglandet, från ungefär 1 500 meter över havet upp till 3,700 meters höjd. Det är vanligt att en viss art har ett betydligt mer begränsat utbredningsområde än så.
Förutom arterna i släktet Dahlia finns det också gott om hybrider i handeln, plus kultivarer och hybridkultivarer. De varierar från varandra på många olika vis, till exempel:
En grundläggande anledning till att variationen har kunnat bli så stor är att dahlior har betydligt fler kromosompar än vad som är vanligt i plantvärlden. Dahlior har också ett stort antal transposoner – bitar av genetiskt material som flyttar sig i allelen och bidrar till att öka variationen.
I handeln är det vanligt att dela in dahliorna i grupper baserat på utseende och växtsätt, til exempel:
En majoritet av de dahlior som är tillgängliga i handeln har ett hybridursprung och innehåller genetiskt material från D. pinnata och D. coccinea. Det finns forskning som tyder på att D. pinnata egentligen också är en (mycket gammal) hybrid, med mycket genetiskt material från D. sorensenii.
Dahlia pinnata är den absolut vanligaste arten av Dahlia i trädgårdshandeln och den ligger till grund för de flesta kultivarer. Vissa experter anser att den inte är en art utan istället bör märkas D. x pinnata, eftersom undersökningar genomförda av Hansen och Hjerting år 1996 visade att den troligen stammar från en variant av D. sorensenii som fått hybridkvalitéer innan den introducerades till Europa på 1500-talet. Den ursprungliga D. pinnata förmodas vara utrotad och det som nu växer i det vilda i Mexico är alltså en hybrid.
Oavsett vad vi kallar den är växten som numera säljs i trädgårdshandeln som D. pinnata en dahlia som vanligen blir 70-120 cm hög, men som i vissa fall blir högre än 155 cm. Bladen är äggformade och 5-10 cm långa, och plantan är lite hårig. Blommorna är 5-10 cm i diamter och sitter på 5-15 cm långa blomstjälkar. Blommorna varierar i färg, från rosa till djuplila, och blomningen kan ske från juli till oktober.
Förutom den vanliga D. pinnata finns det massor av kultivarer i handeln, som har sina egna egenskaper. Om du vill köpa en kultivar bör du därför införskaffa information om just den kultivaren.
Dahlior mår bäst i full sol.
Plantera gärna på en plats som är skyddad från vind.
De flesta dahlior i handeln är moderna hybrider och hybridkultivarer som vill ha väldränerande och mycket näringsrik jord, med gott om organiskt material. Det rekommenderate pH-värdet är 6.5-7.5.
Dahlior är kända för att vara törstiga och vill ha vatten både ofta och mycket. Under varma perioder utan rejäla regn är rekommendationen att du vattnar tre gånger i veckan. Rotsystemet är grunt, så dahlian kan inte nå vatten som eventuellt finns längre ned i jorden.
Dahlior är hungriga och vill ha näringsrik jord. Vanlig trädgårdsjord brukar inte vara tillräckligt för att ge fina dahlior.
Använd helst inte flytande näringstillskott för att göda dahlior.
Höga dahlior brukar behöva någon form av stöd för att inte falla över, och är extra känsliga för vind.
En enda frostnatt är tillräckligt för att döda en dahlia, så ta in den i skydd i god tid om du planerar att övervintra den. Blir läget akut och du inte hunnit ta in rotknölen, skydda dahlian med isolerande material, särskilt om rotknölen inte sitter djupt ned i jorden.
Om du inte vill att dahlian ska gå i frö, klipp bort blommorna i takt med att de blir överblommade. Att klippa bort överblommade blommor uppmuntrar plantan att producera nya blommor, och förhindrar den från att lägga sin energi på att producera frön.
Ja, man kan beskära dahlia. Om man skär bort många stjälkar brukar det resultera i större blommor.
Exempel på skadedjur som kan orsaka problem för dahlior:
Det finns också flera olika svampar som angriper dahlior, bland annat Botrytis cinerea och Sclerotinia sclerotiorum.
Ja, man kan dela på rotknöken för att skapa fler plantor som ser likadana ut. Att dela på rotknölen innebär dock att man skadar den, och snittytan kan lätt angripas av svamp eller andra sjukdomar, vilket i värsta fall leder till döden.
Att föröka dahlior med frön är roligt och spännande, för man vet aldrig riktigt vad som kommer upp. Fröplantan är inte en klon av plantan du tog frön från, så den kan komma att se väldigt annorlunda ut.
Släktet är uppkallat efter den svenska botanisten Anders Dahl, som var en av Linnés lärljungar.