.
Arterna i Freesiasläktet (Freesia) är hemmahörandes i den östra delen av södra Afrika, från Kenya till Sydafrika. Den största artrikedomen påträffas i den del av Sydafrika som utgörs av Cape Provinces. Alla Freesia-arter är lökväxter och tillhör familjen irisväxter. Släktet Freesia, som har fått sitt namn efter den tyske botanisten och läkaren Friedrich Freese (1795-1876), beskrevs av den danske botanikern Christian Friedrich Ecklon år 1886.
När man talar om Freesia i blomsterhandeln avser man vanligen vissa hybrider som skapats genom att flera Freesia-arter korsats. Dessa vanliga hybrider producerar tunnelformade blommor som avger en tydlig doft. De finns dock en del rena arter som också odlas som prydnadsväxter.
Exempel på vanliga blomfärger på Freesia-kultivarer i handeln är vit, gul, röd, rosa och blåaktigt bleklila. Om du köper en blomma som bara kallas freesia i blomsterhandeln är det mycket troligt att det rör sig om en hybrid som härstammar från de korsningar som gjordes mellan F. refracta och F. leichtlinii på 1800-talet. En lång rad kultivarer har odlats fram baserat på dessa korsningar, och i vissa fall har man också använt sig av F. corymbosa. Med hjälp av F. corymbosa kan man få till mycket vackra rosa och gula blomster.
Freesias kan odlas från frön, men det tar tid och många väljer därför att köpa lökar istället. Nederländerna är ett mycket viktigt land för produktionen av Freesia-lökar och plantor, både för trädgårdar och blombuketter. I trädgården brukar löken klara av vintertemperaturer ned till minus sju grader C. Bor man där det finns risk för hårdare vinter än så bör man ta in lökarna på hösten och förvara dem svalt men frostfritt.
Flera arter som förr ansågs tillhöra släktet Anomatheca ingår numera i släktet Freesia. Till skillnad från de välkända Freesia-plantorna med tunnelformade blommor har dessa före-detta Anomatheca arter platta blommor.