Kallor

Kallor (Zantedeschia) är ett litet släkte som bara innehåller åtta arter, och samtliga är hemmahörandes i södra Afrika, från Sydafrika i söder till Malawi i norr. Flera arter, hybrider och sorter hålls som krukväxter i Sverige och är omtyckta snittblommor. När det gäller att hålla kallor i trädgården på våra breddgrader är det nästan bara arten Vit kalla (Z. aethiopica) som används. Den klara sig på skyddade platser i södra Sverige.

Det finns väldigt många hybrider och kultivarer av Zantedeschia tillgängliga i den internationella handeln, och exakt vilka som dyker upp i de svenska butikerna varierar från år till år.

I allmänhet brukar vitblommande kallor härstamma från arten Z. aethiopica, medan de kallor i handeln som blommar i nyanser av gult, orange, rött eller lila tenderar att härstamma från Z. albomaculata, Z. elliottiana,Z. pentlandii och/eller Z. rehmanni.

Korta fakta om kallasläktet

• Alla arter i kallasläktet är perenner med rhizom eller knöl.
• Maxhöjd och bladens längd varierar. Z. aethipica kan till exempel bli uppemot 1,2 meter hög och få 1,5 meter långa blad, medan Z. rehmanni inte blir högre än 60 cm och får blad som är kring 15 cm långa.
• Bladen är vanligen pilformade eller spjutformade, och har långa bladskaft. Bladen är mörkgröna, och vissa arter har prickiga blad.
• Hölsterbladet är stort och iögonfallande, och omsluter delvis en kolv där de egentliga blommorna sitter. Hölsterbladet bildar en slags tunnel och i den sitter kolven. Både hölsterblad och kolv sitter på en upprätt blomstjälk. Hölsterbladet är grönt till en början, men utvecklar eller eller flera färger i takt med att det öppnar sig. Den så kallade ”halsen” är inne i hölsterbladet, och är mörk hos vissa arter.
• Hos kallorna är de egentliga blommorna små och oansenliga. Vissa är hanar och andra är honor. En hanblomma har 2-3 ståndare som sitter ihop. En honblomma har en enda pistill.
• Frukterna är små, kallas bär och har 1-3 rum. Färgen hos de mogna frukterna varierar från orange till röd.

Arterna

• Zantedeschia aethiopica (Vit kalla) Det här är en stor kalla som kommer från Sydafrika och smårikena Eswatini och Lesotho. I sin naturliga miljö blommar den från sen vinter till sen vår. Blommorna är vita eller vitrosa. Halsen är inte mörk.

• Zantedeschia albomaculata (Prickkalla) Den här kallan är hemmahörandes i södra Afrika, från Sydafrika i söder till Nigeria och Tanzania i norr. Den delas in i två underarter. Z. albomaculata albomaculata blommar under senvintern i sin naturliga miljö och får blommor i vitt, gräddvitt, gult, rosa och/eller orangerött. Z. albomaculata macrocarpa blommar under sommaren och får gula blommor. Bägge har mörk hals.
• Zantedeschia elliottiana (Gul kalla) Hemvisten för den här arten är provinsen Mpumalanga i Sydafrika; den är alltså endemisk till Sydafrika där den blommar under sommaren. Blommorna är guldgula och halsen är mörk. Det finns indikationer på att Z. elliotiana har hybridursprung.
• Zantedeschia jucunda Det här är ytterligare en Sydafrikansk endemisk art; den växer vild i Leolobergen i Sydafrika. I sin naturliga miljö blommar den under sommaren. Blommorna är stora och guldgula. Halsen är mörk.

• Zantedeschia odorata Den här arten är endemisk till Sydafrika, närmare bestämt provinsen Western Cape. I sin naturliga miljö blommar den från sen vinter till sen vår. Blommorna är vita och halsen är inte mörk. Blommornas doft påminner om doften från Freesiasläktet.
  
• Zantedeschia pentlandii Precis som Z. elliottiana är den här endemiska arten hemmahörandes i provinsen Mpumalanga i Sydafrika. I sin naturliga miljö blommar den under sommaren. Blommorna är iögonfallande och citrongula till kromgula. Halsen är mörk.

• Zantedeschia rehmannii (Rosa kalla) Den här arten växer vild i Sydadfrika, Eswatini och Mozambique. I sin naturliga miljö blommar den under sommaren. Den får blommor i vitt, rosa och mörkt vinrött. Halsen är inte mörk.
• Zantedeschia valida Den här arten är endemisk till Sydafrika och växer där i provinsen KwaZulu-Natala. Blommorna är gräddvita och halsen är mörk. I sin naturliga miljö blommar den här arten under sommaren.

Vit kalla – Z. aethiopica

När det gäller att hålla kallor i svenska trädgårdar är det helt klart den här arten och dess kultivarer som dominerar. I det vilda växer den huvudsakligen i våtmarker, och så länge man ger den tillräckligt med vatten och näring håller den sig grön och fin. Den har dock förmågan att fälla sina blad om det skulle uppstå en period där det blir brist på vatten och näring.

Z. aethiopica brukar överleva lätt frost i trädgården om den mår bra i övrigt. Det här är över lag en stark och robust växt, som kan anpassa sig till många olika jordmåner. I vissa delar av världen räknas den till och med som ett invasivt ogräs, bland annat för dess goda förmåga att sprida sig via rhizomerna.

Det finns exempel på kallor av den här arten, inklusive vissa kultivarer, som överlevt vintrar där temperaturen sjunkit till under 20 C minusgrader. Själva plantan ovan jord vissnar ned, men rhizomen överlever. Detta är dock inte något man kan ta för givet.

Förvildade kallor runt om i världen

Släktet Zantedeschia är populära prydnadsväxter och med människans hjälp har Zantedeschiorna spridit sig till många olika delar av världen, och i vissa fall även förvildat sig. Släktet Zantedeschia introducerades till Europa redan på 1600-talet då man började importera Z. aethiopica.

Numera finns det förvildade populationer av Zantedeschia rapporterade från Europa, Nordamerika, Centralamerika, Sydamerika och Australasia. I vissa länder och regioner klassificeras de (eller någon viss art av Zantedeschia) som en problematisk invasiv växt.

Giftinformation

Arterna i släktet Zantedeschia är giftiga för människor och vissa djur. Hela växten är giftig, och det är framförallt de nålformade kristallerna av kalciumoxalat som ger symptom.

Man behöver inte förtära växten för att få symptom, utan kontakt med hud eller slemhinnor kan vara tillräckligt för att skapa lokal irritation, sveda och domningar. Vid förtäring kan man även få symptom från matsmältningssystemet, såsom illamående, kräkningar och diarré.

I vissa kulturer äter man bladen efter att ha tillagat dem på ett vis som gör dem ofarliga.

För mer information, kontakta Giftinformationscentralen.

Släktets namn

Släktet Zantedeschia har fått sitt namn efter den italienske botanisten Giovanni Zantedeschi (1773-1846).

Symbolik

Under den viktorianska eran ansågs kallorna, på grund av blommans form, bära på en sexuell symbolik. Denna idé lyftes sedan upp igen av Sigmund Freud och av vissa konstnärer, bland annat Diego Rivera i Mexico och Georgia O´Keeffe i USA.