.
Klockliljesläktet (Fritillaria) ingår i familjen Liljeväxter och innehåller för närvarande ungefär 130 beskrivna arter, fördelade över åtta undersläkten. Vissa av dem har blivit populära trädgårdsväxter i Sverige, till exempel kejsarkrona och kungsängslilja. Klockliljorna är lökväxter och blommar vanligen på våren. En majoritet av de arter och sorter vi hittar i handeln får klockformade eller koppformade, nickande blommor. Vid basen av tepalen sitter en nektargrop eller liknande, som besöks av pollinerande insekter.
Klockliljor är perenner. Efter blomningen vissnar de ned, men överlever i den underjordiska löken och dyker upp igen nästa år. Löken har vanligen den klassiska lager-på-lager utformningen.
Klockliljor trivs både i urnor och direkt i rabatten. Det är ganska vanligt att man har klockliljor i urnor på uteplatsen för att njuta av dem på nära håll tills blomningen är över, och sedan planterar ut dem i trädgården.
Vissa arter av klocklilja är utrotningshotade i det vilda på grund av att de grävs upp i alltför stora mängder. Förutom att vara omtyckta prydnadsväxter används vissa arter av klocklilja i den traditionella kinesiska läkekonsten, vilket bidrar till problemet.
Klockliljornas naturliga utbredningsområde inkuderar både Europa, norra Afrika, Asien och västra Nordamerika. De förekommer i en stor del av den tempererade zonen på norra halvklotet, hela vägen från västra Nordamerika, genom Europa och Asien, ända till och med Kina och Japan.
Det finns flera platser på jorden som är extra artrika när det kommer till klockliljor, såsom Anatoliahalvön öster om Medelhavet, Zagrosbergen i Iran, Kalifornien i västra USA, Grekland i Medelhavsregionen, och en del av Centralasien som löper från Uzbekistan till östra Himalaya och Kinas Xinjangprovins.
Klockliljor förekommer också i många olika klimat och miljöer. Ungefär hälften av de beskrivna arterna har en stark preferens för öppna landskap där de kan växa i full sol.
Eftersom klockliljor har varit omtyckta prydnadsväxter sedan mycket långt tillbaka är det ibland svårt att veta om en art i ett visst område är vild eller förvildad. Typarten F. meleagris förekommer till exmepel i det vilda i Storbritannien, men misstänks vara förvildad.
Klockliljor vill ha mulllrik jord som både dränerar väl och klarar av att behålla en del fukt. Det gäller att hitta en bra ballans – det får varken bli för blött eller för torrt.
Om jorden inte dränerar tillräckligt väl ökar risken för att löken kommer att frysa sönder under vintern.
När klockliljor trivs brukar de börja sprida sig med både sidolökar och frön, så man kan över tid får betydligt fler klockliljor i trädgården än vad man planterade. Det finns också exempel på arter av klocklilja som förvildat sig i Sverige, framförallt kungsängsliljan som för länge sedan etablerade sig på Kungsängen i utkanten av Uppsala och fortfarande växer där. Så väletablerad har den blivit att den till och med utsetts till Upplands landskapsblomma.
Ja, det är vanligt att blommorna doftar, men exakt hur doften är varierar mycket mellan de olika arterna och sorterna.
F. striata har till exempel en söt doft som brukar beskrivas som behaglig, medan F. agrestis kallas för ”stinkbells” (stank-klockor) på engelska och doftar ungefär som hundbajs. F. imperialis är en mycket omtyckt trädgårdsväxt på grund av sitt pampiga utseende, men doften är inte direkt trevlig.